Mr Joker

Att leva med ADHD har alltid varit som att sitta i en bil utan bromsar. Hjärnan går på högvarv, tankarna snurrar, och ibland hinner kroppen före huvudet. Jag har ofta känt att jag är “för mycket” för rastlös, för känslig, för impulsiv. I skolan var jag den som störde, den som aldrig kunde sitta still, den som fick höra att jag inte försökte. Men sanningen var att jag försökte jag visste bara inte hur. När jag blev äldre började jag hitta egna sätt att dämpa allt som pågick inuti. Alkohol, droger, kickar det gav mig en paus från kaoset i huvudet. Det började smått, men växte snabbt. Missbruket blev som ett sätt att överleva, men det förstörde allt runt omkring mig. Jag tappade människor jag brydde mig om, jag gjorde saker jag skäms över än idag, och jag hamnade i situationer jag aldrig trodde jag skulle hamna i. Kriminalitet blev en del av vardagen under den perioden. Det handlade inte om att vara ond eller vilja skada någon det handlade om desperation, impulsivitet och ett försök att få kontroll i ett liv som saknade det. Men konsekvenserna kommer alltid ikapp. Jag fick känna på hur det är när folk vänder ryggen till, när man förlorar förtroende, och när man står där ensam med sina egna val. Det tog lång tid innan jag vågade söka hjälp. Skammen var stor, och stoltheten ännu större. Jag hade vant mig vid att klara mig själv, även om jag egentligen inte gjorde det. Men till slut gick det inte längre. Jag var trött på lögner, på kaos, på att alltid börja om från noll. När jag fick min ADHD-diagnos föll många bitar på plats. Plötsligt förstod jag varför jag reagerat som jag gjort, varför jag haft så svårt att hålla ihop saker som verkade enkla för andra. Det var som att få en karta över ett landskap jag vandrat vilse i hela livet. Jag började ta emot hjälp, prova behandlingar, gå i samtal, och försöka bygga upp något nytt. Det var inte lätt förändring är fan det svåraste som finns när man är van vid att fly från allt jobbigt. Men steg för steg började jag fatta att det faktiskt gick. Idag försöker jag leva annorlunda. Jag lär mig att ta det lugnt, att planera, att be om hjälp när jag behöver det. Jag försöker vara ärlig, även när det är jobbigt. Jag vet att jag inte kan sudda bort det som hänt, men jag kan använda det till något. Jag kan prata om det, hjälpa andra, visa att man faktiskt kan vända sitt liv, även om man gått igenom skit. Att leva med ADHD innebär fortfarande utmaningar varje dag. Jag blir fortfarande rastlös, glömmer saker, tar ibland fel beslut. Men skillnaden nu är att jag inte ger upp när jag gör misstag. Jag försöker förstå istället för att döma mig själv. Jag försöker bygga ett liv som funkar för mig med rutiner, ärlighet, och människor som tror på mig. Jag vet att jag inte är min diagnos, och jag är inte mitt förflutna. Jag är en människa som gjort fel, men som också försöker göra rätt. Jag är en person med energi, kreativitet och driv saker som brukade vara mina svagheter, men som idag kan vara min styrka när jag använder dem rätt. Jag har lärt mig att det inte handlar om att glömma det som hänt, utan om att förlåta sig själv och fortsätta framåt. För oavsett hur mörkt det har varit, finns det alltid en chans till en ny början. Och det är där jag försöker leva nu i början av något nytt, men den här gången på riktigt.

Hej alla bloggar följare. tack för att ni följer mej är så tack Sam och Idag kommer jag bara ta 70 kr välkommen in köp för en månad 😈

Nu är det söndag och är du kåt så lek med dig själv just nu jag är hård 😘

Jag vet hur det är att leva i mörkret. Det fanns dagar då mitt hjärta var fullt av hat och mina händer bar våldets spår. Jag gjorde saker som satte djupa märken både i mig själv och andra. Jag trodde hatet gav mig styrka, att våldet var vägen att höras och överleva. Men allt det tog bara mer: respekt, framtid, mening. Jag hamnade på rättspsykiatrin, både på säkerhetsklass 1 och 2. På obestämd tid Där fanns inga vägar att fly, bara tid tid att tänka, tid att möta sig själv. Det var där jag började förstå hur djupt jag hade fallit, och att jag inte ville stanna där längre. För åtta år sedan tog jag det svåraste beslutet i mitt liv jag ville inte längre vara den personen. Jag ville inte längre låta hatet styra mina val. Det var starten på en lång, brant väg bort från kriminaliteten och drogerna. I min mörkaste stund fann jag också ljuset. Jesus blev min fasta punkt. Hans nåd och förlåtelse gav mig kraft att möta det jag gjort och att börja försonas med mig själv och andra. Det betyder inte att allt är enkelt eller att såren försvunnit men tron gav mig hopp och en väg framåt. Idag är jag fri från skiten i åtta år. Jag bär min historia med allvaret den förtjänar: historier om hat och våld, rättspsykiatri och kamp. Men jag bär också en berättelse om omvändelse och tro. Jag vill vara ett vittne om att man kan förändras, att även den som en gång levt i hat kan lära sig förlåta inte för att glömma, utan för att leva vidare. Jag är tacksam för att jag fick en andra chans. Och varje dag jag lever är ett bevis på att även de svåraste vägar kan leda mot ljus med stolthet, ansvar och tro vid min sida. Och det vackraste av allt på den här vägen träffade jag världens vackraste kvinna, Ewelina. Hon är mitt ljus och min kärlek, och idag är hon min fru. Tack Ewelina, för att du är min välsignelse och mitt hopp varje dag.

Att förföra en kvinna handlar inte om storleken på ens penis. Det är snarare skickligheten i att förföra sexuellt och hur man älskar henne som spelar roll. När kvinnor skryter om storlek, kan man ibland fundera över hur pass bekväm hon är i sin egen sexualitet. Till alla män som kämpar med dåligt självförtroende på grund av upplevd storlek: Det är inte det som definierar er. Fokusera istället på hur du förför och hur du älskar henne. Titta inte för mycket på porr. Där visas ofta bara en extrem version av manlighet, vilket kan ge ett felaktigt och skadligt perspektiv på självförtroendet. Det du ser där är sällan äkta och det är inte representativt för vad som faktiskt är njutbart för kvinnor. Man måste se helheten. Jag har en normal penis, och det är jag nöjd med. Till er andra: Fortsätt kämpa och se inte ner på er själva! 😎