Cina Pödenphant

Det blåser och regnar ute . Jag har krupit ner i min säng , tvn är på . Det rullar en gammal film . Oavsett vad har vi alla en längtan av att inte vara själv . En famn att krypa upp i . Någon som stryker mitt hår och pussar mig på pannan . Någon som alltid kommer sätta mig först . Med tiden har jag varit den som funnits för alla . Vänner , familj , släkt . Den som lyssnar , den som tröstar , den som hjälper och finns . När jag blev sjuk ( fick mina diagnoser ) visste jag inte vem jag var mer . Jag kände mig vilsen . Vänner försvann , familj och släkt fattade inget . Tiden har gått , jag har gjort mina val . Sökandet efter mig själv fortsätter . Jag ser mig själv i spegeln , jag känner inte igen mig själv . Fast ändå tycker jag om den jag är nu . Jag har försökt dejta . Men känner det är slöseri med tid . Kärlek kommer när den kommer . Varför jaga . Jag trivs själv , att jag kan göra vad jag vill när jag vill hur jag vill . Utan att fråga om lov utan att någon behöver bry sig . Ingen vill vara själv , men allt kommer tids nog . Jag väljer att leva mitt liv som jag vill för att jag kan och vill det . Men längtan är stor efter någon så klart . Men mitt val att vara singel och att jag vill förbli det är för att jag behöver det . För mig själv , läka , förstå mig själv , hitta mig själv . Få ta hand om mig själv . Det är mitt val , inte ditt . Man behöver inte veta allt för att förstå . Så när ni får ett nej så är det för att jag har inte det intresset , inte det priot. Vad jag vill och vad jag längtar efter är två olika saker . Men man ska alltid sätta sig själv först ❤️